Jag var på ett event för något år sedan och en av talarna sa någonting i stil med att ”… man behöver inte alltid gå i svaromål, man behöver inte alltid gå i klinch när man får ett hugg i ryggen, man kan ha överseende. Är man stark är man snäll.” Jag gillar det… egentligen.
Vi tar väldigt illa vid oss när vi blir förlöjligade, anklagade för något, förlorar något och det är det lätt att vilja ge igen. Och nog kan man väl vilja kasta Stefan Einhorns snällböcker i väggen. Är det inte normalt att vilja ge igen? Att få tillbaka självbilden som blivit krackelerad av att någon har stuckit hål i den? Och dessutom få fundera ut hur man ska gå tillväga för att ge tillbaka? Men jag vet, jag vet – det bästa sättet är att uppträda på ett vuxet sätt, låtsas som om man inte bryr sig, att välja sina krig… Och väluppfostrade som de flesta av oss är slår vi ju inte ihjäl någon bara för att denne någon anklagat oss för något eller snott något från oss. I böcker och på film är hämnd ett gruvligt och starkt motiv att ha ihjäl någon.
Vi kom att prata om detta att hämnas, jag och min fina granne Åsa i Lillarmsjö. Hon är präst och vi har ibland djupa och filosofiska samtal. Hon hänvisade till Bibeln. Där står ” … om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.”
(Romarbrevet 12:20 / Ordspråksboken 25:22 för dem som vill läsa.)
Att samla glödande kol och lägga på någons huvud var en gammal metod för bestraffning istället för att sätta personen i fängelse. Syftet är att göra något gott mot någon som förväntar sig något ont tillbaka. Genom att belöna ont med gott och vara snäll blir det vi som straffar och hämnas och den andre personen får dåligt samvete. Att gå omkring med dåligt samvete i sig är ett straff.
Jag tyckte det lät som en ganska kul metod. Inte lätt, men…
Veronica Collins i Lilian Westlins och min bok nummer två, gör så. När Gisela anklagar Veronica för att flirta med hennes man säger Veronica när hon reser sig från frukostbordet på lyxkryssaren och går: ”Grattis på namnsdagen, Gisela.” Så får Gisela sitta där med glödande kol på sitt huvud, att ta med sig hem till hytten och skämmas. Och få brännsår i huvudsvålen.
