Ikväll ska jag inte göra samma blunder som jag gjorde i går kväll. Jag satt och jobbade med ett manus och när klockan närmade sig halv tio tänkte jag att hjärnan skulle få vila med lite tv-avkoppling före sänggåendet.
Och visst är det frustrerande med alla reklamavbrott? De räcker flera minuter. Och man kan ju inte koka kaffe varje gång det blir paus. Springa på toaletten, okej … men sedan tar det slut. Jag har i alla fall hittat ett sätt att spara tid. Jag passar på av dra av mig ansiktet, det vill säga det ansikte som jag satt på efter morgonduschen och så brukar jag borsta tänderna. Då är det bara att gå rätt i bingen när tv-programmet är slut.
Men så igår. Precis när jag stoppat tandborsten i munnen började tv-programmet igen. Med tandborsten i munnen satte jag mig i fåtöljen för att fortsätta att titta. Och somnade. Jag vaknade efter nästan en timme, tandkräm och spott rann efter hakan. Stor fläck på tröjan. Tandborsten fortfarande kvar i munnen. Filmen var slut.
Vad vill jag säga med detta då? Vad har detta med skrivandet att göra?
Jag tycker det är kul att samla på mig händelser där jag gör bort mig, är klumpig, snubblar eller missar exempelvis när jag ska hoppa i land från segelbåten och ramlar i vattnet. Eller hamnar på motorhuven på en stillastående bil när jag är ute och kör släde med mina hundar. Jag kan använda det i en bok eller i en berättelse, någon gång. Där det passar förstås. Jag har rätt många incidenter att välja på. Och jag kan passa på att ställa frågor och göra lite research samtidigt, som den gången när jag fick besöka akuten efter att ha brutit ett finger. Då intervjuade jag läkaren och fick en bra redogörelse av hur lång tid det skulle ta innan fingret blev bra. Och han beskrev ingående och visade vad han gjorde när han ”spjälade” fingret.
Jag vet inte om incidenten med tandborsten kommer att passa in i någon berättelse men den finns i alla fall med i mitt olyckshäfte.
