När jag är hemma i Lillarmsjö brukar jag ta en promenadrunda med några av hundarna istället för att göra det enkelt för mig och bara släppa ut dem i skogen. I skogen motionerar de sig själva och jag, ja jag bara går och lunkar och mediterar. Jag brukar ta antingen Tords runda eller Torgnys runda för att jag också ska få min beskärda del av motion.
Jag tar backen ner till Eskils på Dalabacken (Eskils som vi säger i Norrland – vi rationaliserar och lämnar ett underförstått hus), genom ett litet skogsparti och så förbi Torgnys, uppför backen och hem. Ibland efter att jag gått igenom det lilla skogspartiet nere vid Eskils och vill gå längre fortsätter jag efter sjön och går uppför backen längre bort och förbi Tords och därefter upp på vägen, förbi Jan-Eriks och så hem, förbi Karins och Olssons på Blåklockebacken och hem till mig på Kvarnbacken.
På min tomt fanns det en gång i tiden en liten väderkvarn på en sten på gräsmattan, men en höst drog stormen iväg med kvarnen. Den finns inte kvar men jag bor fortfarande på Kvarnbacken. Eskil, Torgny, Tord och Karin lever inte längre. Nya familjer bor nu i deras hus men vi säger fortfarande Karins, Torgnys och Eskils.
Bakom mitt hus finns en surgrop som kallas Aggevalls gropa. Det är en grop där man förr slängde ris och skräp (nu också för den delen). Gropen är ett riktigt surhål, ett bra ställe för mygglarver att trivas i. Nya fastighetsägare har kommit och gått och bott i Aggevalls hus och nu är huset borta, men gropen kallas fortfarande för Aggevalls gropa efter Aggevall som bodde där först.
I maj förra året såg jag orrspel på ”Lindkvistes åkern”och jag sitter på älgpass vid ”Lindkvistes myra” på höstarna. Lindkvist är död sedan säkert 80 år men han finns fortfarande kvar i historier och berättelser och platser, liksom många andra platser har fått namn efter personer. De lever fortfarande kvar, minnen efter dem lever kvar.
Jag undrar vad jag ska hitta på för att jag ska bli ihågkommen? Folk i byn vem jag är: Det är hon med de vita hundarna som brukar vara på rymmen. Det är jag det. Men sen?
Den vackra stenen har jag fått av en som bodde hos Karins.
