En berättelse blir en novell

Det sägs att var tredje – fjärde svensk vill bli författare, eller åtminstone skriva. Man får en idé, något som griper tag i en, man känner att idén vill ut, den måste berättas.  Kreativiteten flödar, man skriver och skriver men så tar det stopp.  Idéerna och det man författat hamnar i en byrålåda och blir liggande. Man känner sig dum, misslyckad.  Vem är jag som tror att jag kan skriva, frågar man sig. En löjlig dröm.

Jag har en byrålåda i min dator som jag kallar för Berättelser. En dag tog jag mig tid och öppnade den.  Där finns många berättelser kan jag lova. Berättelser och berättelser… det var påbörjade berättelser utan slut, berättelser med slut men ingen inledning, lösryckta känsliga, roliga och i mitt tycke speciella bra-att-ha-händelser som jag förmodligen tänkt stoppa in någonstans. Varför i hela friden har jag samlat mina ostrukturerade berättelser och halvskrivna dokument i en mapp? Vilken nytta gör de där?

För nog är det väl så att man skriver för att man vill att andra ska läsa det man skrivit? Är det inte det som är meningen, att idén som man får, den vill man berätta för världen? Man vill att andra ska få möjlighet att ta del av ens berättelse, att njuta av den, att lära sig något, att skratta, gråta eller vad som helst … eller? Det är väl det som är att vara författare?

Nåväl, jag läste några av mina spretiga berättelser, plockade ut en och skrev om och skrev om. Det blev en novell och jag skickade in den till en tävling. Nu fick inte novellen vare sig pris eller omnämnande denna gång men roligt var det och jag har lärt mig detta.

Att skriva noveller och skicka in dem till tävlingar är ett fantastiskt bra sätt om man vill komma vidare i sitt skrivande.  Gamla berättelser är bra att börja med, att som jag göra om, då har man i alla fall något att bygga vidare på.

Man får reflektera och tänka över sina skrivvanor
Att skriva en novell är ett bra sätt att fokusera på hur man skriver och inte bara att man skriver det som dyker upp just för stunden.  Novelltävlingar har ett tema, och man måste hålla sig till det så att berättelsen inte spretar åt alla håll.  Man måste fokusera på temat från den första till den sista meningen.

Skriva under en begränsad tid, jobba mot en deadline
Alla författare kämpar ibland med sitt skrivande. Man blir störd, eller tillåter sig störas, reser sig från stolen och gör något annat. Man har svårt att koncentrera sig, inspirationen infinner sig inte, det blir svårt att skriva. Att ha en deadline är bra, det gör att man tvingas sätta ned ändan på stolen och sitta kvar med fingrarna på tangenterna och skriva.

Att skriva noveller och delta i tävlingar är alldeles utmärkt för detta. Tävlingarna har ett senaste-datum då de skall vara inlämnade och man känner sig mer motiverad och koncentrerad.

Man får återkoppling
Vi har alla brister i vårt skrivande. Det kan vara svårt att själv se vad som är passande, vad som går hem. Vi har våra älsklingsord, speciella fraser, stil. Vi behöver få distans och lära oss mer om vårt eget skrivande. Detta är viktigt.  Men svårt. Vem vill bli kritiserad och refuserad för något man har lagt ner ett jättejobb på?  Det tär på självförtroendet.

Men det kan faktiskt vara så att kritik är en sporre till att göra bättre, det triggar till kreativitet. Nu jääklar ska jag minsann …

Jag vet att man normalt inte får respons på sina noveller men hur som helst är det nyttigt att läsa vinnarbidragen och lära sig av dem.  Varför kom den novellen till final och inte min?

Vid tävlingar brukar man få priser och det är brukligt att de tre bästa novellerna blir publicerade och författaren får en slant eller att novellen blir uttagen och får vara med i en antologi. Andra får läsa det man skrivit! Det är bra, man syns.

Jag har varit med i två novelltävlingar och men inte fått något pris … än. Jag ska snart skicka in en tredje. Det är kul, lärorikt. Många författare har börjat sin bana med att skriva noveller för att sedan gå över till att skriva romaner. Skillnaden är inte så stor annat än att en novell är kort och en roman är lång, men det måste finnas en början, en mitt och ett slut i båda. Man måste ha en inledning som får läsaren att fastna, läsaren vill veta hur det går, karaktärerna måste möta hinder och överraskningar som gör att novellen får fart fram till slutet.

Jag känner inte till många som läser eller skriver noveller; det kanske inte anses fint vad vet jag, men ett är säkert … Man lär sig att vara fokuserad, hålla sig till den röda tråden och inte slösa bort tiden på att vänta på inspirationen … man får gneta på.

Så är det att vara författare.