Gammal ost

Min bok nummer 3 i trilogin om Morden i Lillarmsjö fortsätter … på sätt och vis, men inte på samma vis och sätt. Den började så lugnt och fint, precis som planerat, men så … plötsligt, klockan tidigt en morgon hände det. Historien tog en annan vändning. Grundhandlingen är densamma … nästan i alla fall … en ny händelse dök upp, personlig för mig, en sann händelse. Berättelsen fick ta en omväg för att hitta tillbaka och återansluta sig till den tidigare. Det gör inget, tvärtom. Det blir bättre, fylligare.
Jag hade haft huvudbry, men jag har ett mantra som säger: ”Always trust your gut. It knows what your head hasn’t figured out yet”. Så jag väntade, och magkänslan hittade vägen till hjärnan till sist. Jag fick göra om.
Det nya har påverkat handlingen, inneburit mer research. Jag har fått se över karaktärerna, fylla på deras backstory, tidslinjen. Samtidigt som brottet ska lösas och följa en bestämd plan ska karaktärernas resa hänga ihop med brottlösningsarbetet och utvecklas. Huvudkaraktärerna kan inte vara desamma i slutet som i början. De ska ha personliga saker att brottas med. Arbetet med att lösa brottet och karaktärernas utvecklingskurva måste löpa något så när parallellt. Det är ju de facto en deckare jag skriver.
Men nu har jag fått ordning på det – i stort i alla fall.
Arbetsnamnet på boken är ”Gammal ost”. Titeln har inget med Västerbottenosten på bilden att göra. En Västerbottenost hinner aldrig bli gammal.