Handens kunskap

Vad har händerna med skrivandet att göra?

Hur många vet att våra händer ibland kallas för hjärnans förlängning mot yttervärlden, att de är intelligenta och läraktiga? Att våra händer har ett minne? Det sa Aristoteles redan för 2 000 år sedan. Man brukar prata om handens kunskap, det som händerna gör skapar minnen i vårt medvetande. Våra händer är fantastiska. Med händerna kan vi visa våra tankar och våra känslor, vilka vi är. Med händerna kan vi straffa och smeka, förbanna och trösta, hälsa och krama. Händerna är viktiga redskap i våra relationer.  Vi tar våra händer för givna, att de ska finnas där. Vi tänker inte på hur viktiga våra händer är egentligen.  Bind fast händerna på en italienare och han tappar talförmågan brukar man säga.

Handen har ett stort område i hjärnan. En aktiv hand växer i hjärnan och får större utrymme än en hand som inte gör så mycket.  Händer som är aktiva stimulerar hjärnan, vårt välbefinnande och vårt kreativa tänkande. Vyerna vidgas, fantasin stimuleras och vi blir lugna. Man kan säga att utan kreativa händer byggs ingenting, inga tavlor målas, ingen musik skrivs, inga mattor vävs OCH inga böcker skrivs.

Pennan är handens mest kraftfulla redskap har någon sagt. Många författare föredrar att skriva med penna framför att skriva på datorn. Man tar sig tid, man hinner förstå hur man tänker när idéerna kommer från hjärnan, ålar sig ner genom armen, vidare till handen och fingrarna.

Som författare får man skrivkramp nu och då. Hjärnan är tom, inga idéer, man kommer ingen vart, går på tomgång.  Många bra tips får man då – skriv varje dag, läs något, belöna dig med något du tycker om, ta en promenad, skriv på tid, sätt klockan.

Men … om man skulle ta och göra något med händerna? Ta fram färgpennor och papper? Rita något? Ta fram gamla garnrester och sticka något? Ta fram en lerklump eller modellera och forma en figur? Knåda en deg? (Sinnligt. Sätter fart på erotiska tankar.)  Bygga något av gammalt skrot?

Det här med stickning vurmar jag för. Bra på många sätt – terapi, man stressar av, blandar färger, båda hjärnhalvorna hålls igång – en avig, en rät, ta ihop, man formar mönster o s v – händerna hålls aktiva, man mår bättre – och som grädde på moset stimuleras fantasin av våra kreativa händer.

Jag brukar tänka – så många kreativa tankar, idéer och drömmar och kärlek för den delen som vävts in i dukar och trasmattor, som stickats in i koftor och raggsockar, broderats in i dukar.