Jag känner mig som en stenget. En stenget har speciella klövar som undertill liknar hårt gummi, som suger fast och gör att den står säkert på ett stenigt underlag, som gör att den kan klättra på en stenig klippvägg, som gör att den står stadigt om den inte beslutar sig för att ta ett språng och hoppa.
Så har jag känt mig, som en stenget som trycker sig mot den lodräta alpväggen och väntar, väntar på rätt tidpunkt och rätt känsla för att sedan ta sats och hoppa. Men nu har jag hoppat, nu har jag väntat tillräckligt länge på språnget – nu ska mitt manus ”Inga rökta abborrar” publiceras. Förhoppningsvis hinner boken bli färdig före midsommar, i alla fall före 1 juli.
I fredags fick jag korrekturet på inlagan. Jag trodde att det skulle vara en lätt sak att läsa igenom korrekturet – det skulle väl inte finnas något där att korrigera, jag som ändå skryter med att jag är van korrekturläsare och ser det mesta med mitt falköga. Men aj, vad jag bedrog mig. Jag hade läst och läst och läst manuset innan jag skickade det till insättaren, rättat och kollat och känt mig nöjd. Och så när korrekturet på inlagan kom tillbaka, vad ser jag? Jo, glömda citattecken, fel årtal, en glömd punkt, fel namn.
Vad hade hänt? Jag hade slarvat, tappat farten och orken mot slutet. Det är vanligt, många författare snabbar på, för man vill bli färdig med sitt manus. Och det brukar märkas. Nyttig lärdom till nästa bok.
Det slår mig hur viktig uppgift en korrekturläsare ändå har. Den viktigaste uppgiften i skrivprocessen tycker många. Så lätt att små saker slinker igenom, saker som man som författare inte ser när man själv läser igenom sin text, kanske inte en läsare heller lägger märket till, men som en nitisk korrekturläsare kan se. För att inte säga en nitisk läsare. Och det vill man ju inte.
Men för att återgå till stengeten. Inte dumt att ha gummi under klövarna så att man hänger kvar, inte hoppar för tidigt, utan väntar med att ta språnget till dess att man är säker. Med andra ord, det är alltid bra att låta manuset ligga ett tag och sedan läsa igen, inte ha för bråttom, se manuset med nya ögon.
