Intervju med Ewa Olssson

I vår Skriv-ditt-liv-kurs som hållit på i fyra terminer har två deltagare skrivit färdigt boken Till mina barnbarn, en har forskat kring och skrivit om sin fantastiska farmor och hennes banbrytande liv, en deltagare har forskat och skrivit om torpen och människorna längs en byaväg, en har samlat på dikter för att så småningom kanske ge ut en antologi, en har skrivit om tokigheter, spännande berättelser och äventyr från uppväxten – den boken med bilder är i stort sett klar, ytterligare en medlem har en bok på gång med värmländska historier och så har vi Eva Olsson som har forskat och skrivit om Ryssbol, den gård där hon nu bor, och gårdens sju generationer.

Läs intervjun med henne här. Tack Ewa för att du delar med dig.

Så skapade Ewa Olsson sin bok om släktgården Ryssbol/Brännbol

Hur det började

Jag har släktforskat väldigt länge.  Det var min mamma som började skriva om sin släkt och hon hade forskat i många år och jag blev intresserad av det som hon gjorde. Jag lärde mig av henne. Vi började med att sitta på landsarkivet och leta material, det fanns på slottet på den tiden.  Nu har landsarkivet egna lokaler. Vi plockade fram information ur arkiven och läste på en skärm. Det var information som fotograferats och lagts upp på mikrochips.

Platsen

Jag blev sedan intresserad av gården Ryssbol och Brännbol där min man Björne och jag bor. Gården har gått i arv i sju generationer och vi bodde till en början tillsammans med Björnes föräldrar i det stora huset. Vi bodde på ovanvåningen.  I huset hittade jag bilder, tavlor och gamla dokument. Jag fick en idé att skriva något, inte en bok men i alla fall ett häfte.

Hur har du skaffat information?

Jag har läst och läst och slagit i böcker, har letat i landsarkivet, i kyrkböcker och på nätet. I arkiven finns hur mycket som helst att hitta, när en person fötts och dött, om personen gift sig och flyttat. Jag har frågat släktingar och personer som fortfarande är i livet och som känt till släkten, men tyvärr har många berättelser försvunnit i och med att människorna har avlidit. Mycket fanns här i huset redan och det inspirerade mig. Det var kort, brev, köpekontrakt, kartor.  Bland annat hittade jag brev som Björnes pappa skrev när han låg i beredskap under kriget. Han berättade hur det var, vad de gjorde då och så han skrev så vackra dikter. Det var det ingen som visste, till och med Björne blev förvånad.

När fick du idén till att skriva en bok?

Jag fick en idé rätt tidigt att jag vill dokumentera och skriva något om gården, ett häfte eller liknande för att bevara till eftervärlden, till våra barn och barnbarn. Men det var när jag letade i gamla gömmor och hittade en sliten plånbok som ägts och använts av Wilhelm Theodor som idén slog rot. Skulle jag skriva en bok skulle bilden på plånboken vara startbilden på boken.  Bilden skulle få bli symbol för gården och dess historia.

Varför anmälde du dig till skrivarkursen?

Idén till att skriva en bok fick jag när jag fick reda på att den här skrivkursen skulle börja. På något sätt förstod jag att skrivkursen skulle ge mig en spark i baken så att jag kunde komma till skott med skrivandet.

Hur har du lagt upp jobbet?

Jag började skriva i datorn, skrev och skrev, helt planlöst, plockade information här och var. Det var gamla dokument, det fanns mycket att hämta i huset, nätet så klart.  Nu arbetar jag ensam men så har jag ju haft skrivarcirkeln.

Har du en röd tråd i boken?

Den röda tråden har hela tiden varit generationerna. Det är många generationer, sju stycken, som fötts på gården. Anders Wilhelm Eriksson var den förste, han köpte gården 1872.

Vad har varit viktigt att ta med?

Jag har försökt hitta information om vissa personer och berätta om dem för att göra det lite spännande. Det blir tungt att bara läsa om årtal och namn. Jag tycker det är viktigt att ta med bilder, hur de var klädda, arbetsbilder, hur gården såg ut, hur de bodde, hur husen låg, gamla kartor, djuren. Jag har också tagit med vem som ägt huset olika perioder. Sedan har jag satt in allt i generationsordning, många bilder, svårt med berättelser. Jag har hittat brev, dikter, jag har skrivit faktarutor och förklarat vad till exempel vissa ord betyder. Vad är mantal som det pratas om i kyrkböckerna? Vad innebär rågångsrätning?

Det har varit svårt att sortera för jag vill ha med allt.  Jag har valt att visa fina sigill och stämplar, visa hur fint de skrev, ta med språket, förklaringar, stavning. Varför ska jag inte ta med det jag har? Jag har skannat för att visa hur vackra underskrifterna var och ibland har jag skrivit av hela originalet och satt in för att man ska få se hur man stavade.  Det är viktigt tycker jag.

Det står i kontrakten att gamla föräldrar ska leva kvar på gården, de ska tas om hand, man kastade inte ut föräldrarna. Jag har också varit intresserad av att visa hur de kunnat köpa gården – hur fick man pengar, varifrån kom de, var de speciella personer, var det något speciellt med släkten? Det har kommit fram att de var intresserade av att låta de yngre utbilda sig, det var viktigt med skolan. Någon har varit rättare, någon ingenjör.

Mycket information har jag hittat i 50-årsvisor som man skrev när folk fyllde år! Där får man reda på vad de jobbade med, hur det var när de gick i skolan.  Och så får man fantisera lite om personerna.

Hur har arbetet med boken berört dig?

Det har varit kul att söka rötterna. Jag vet inte om jag har blivit berörd men det har varit spännande, det handlar mer om ett bevarande, att hålla det gamla vid liv.  Det är ju ingen faktabok men jag har lärt mig otroligt mycket. Det finns rätt mycket historia i boken, faktatexter. Det är inte säkert att allt är sanning, men det är min tolkning, jag kan ha läst fel ibland. Men det har varit berörande på så sätt att jag har fått läsa i bouppteckningarna vad de har lämnat efter sig – ägodelar, kläder, köksredskap. Så man får en bild av hur de har levat.

Vad har det gett dig att vara med i skrivarkursen?

Jag hoppades få inspiration från de andra. Och det har jag fått. Efter varje träff satt jag uppe halva natten och skrev och skrev. Jag önskar att vi haft mer tid – både hemma och på kursen. Det hade varit bra om vi till exempel hade haft en träff över en helg. Men vi har haft jättebra träffar.  Hade jag inte varit med i kursen hade jag aldrig kommit så här långt med boken. Alla har haft något att berätta och dela med sig av, det har funnits olika kunskaper i kursen – en bra kombination med skrivprocessen och skrivandet, föreläsningar, tryckning, layout, bilder, högläsning, dikter, var man hittar information och så vidare. Alla har bidragit med något. Och inspiration, inspiration. Vi började hösten 2015 och jag hoppas att kursen fortsätter. Jag har fått nya vänner och vi har mycket att skriva om.

Blir det en bok nu då?

Yesss!
Nu ska boken tryckas. Det kanske blir dyrt men jag har tips på ett bra tryckeri och min bok kommer att bli på 150 sidor och till att börja med kommer jag att trycka upp den i 50 exemplar. Det är många som vill ha och beställt.

Kvalitén på bilderna kan vara ett problem. Det är ju gamla bilder men jag har skannat in dem i en pdf-fil och då ser bilderna bra ut, men man kan väl inte begära att de ska vara lika bra som nya moderna.