Jag närmar mig slutet av del 1 i min trivseldeckarsvit om Lillarmsjö. Ni som läste min förra blogg kanske minns att Selma, en av mina huvudkaraktärer, hon som vet det mesta vad som händer i byn, skulle ha en heta-stolen-sittning med de andra karaktärerna i boken och diskutera hur offret skulle mördas och av vem. Nu när jag snart är klar tänkte jag att jag skulle ta ett snack med henne och höra hur de har resonerat.
– Hur har det gått, Selma? Har ni kommit fram till något? Jag har väntat.
– Jodå, vi har diskuterat och kommit fram till att du har varit inne på fel spår.
– Hur då menar du?
– Du har ju tänkt att det ska bli tre böcker, eller hur?
– Det är sant.
– Men Louise, då måste du tänka på vilka karaktärer som ska vara kvar åtminstone i bok nummer 2, inte sant?
– Helt rätt.
– De flesta karaktärer blev lite sura när vi började diskutera, för de vill alla vara kvar. Alla tycker att det är helt okej att offret, den skitstöveln, är borta, men gärningsmannen … Vem ville vara gärningsman?
-Vem blev det då?
– Det blev en som gärna ville ställa upp. Hen hade ingen lust att vara med i nästa bok, hade ingen uppgift, så hen erbjöd sig frivilligt att vara gärningsmannen.
– Så bra, det var bussigt.
– Men du Louise, vi var tvungna att sätta in ytterligare en karaktär. Vi tyckte att misstankarna skulle delas upp på fler.
– Oj då. Blev det bättre då? Är ni nöjda nu då Selma? Då kanske jag kan avsluta boken?
– Det kan du. Lycka till och vi ses i nästa bok.
– Tack så mycket för hjälpen. Bra jobbat. Du ska väl vara kvar?
– Skojar du? Det är väl klart. Och medan jag kommer ihåg det … vi gillar titeln jättemycket.
