Jag har insett att lära sig att spinna tar tid. Att göra garn går väl rätt snabbt – att lära sig trampa, dra ut ull från kardflor och hålla reda på händerna. Men det är alltså ingen quick fix att göra vackert garn. Man får ta små steg, storlek 42 är en bra storlek – i alla fall i hundträningssammanhang, men går att överföra till annan verksamhet. Ju mer jag har spunnit, ju mer jag tränat, ju mer jag svurit och hotat att slänga rocken genom fönstret, ju mer jag lärt från andra, desto bättre har det gått och desto roligare har det blivit. Och nu när grunderna (något så när i alla fall) finns där vågar jag ta ut svängarna och leka.
Så jag har införskaffat silke i olika färger och blandat med samojedullen – garnet blir läckert och ännu mjukare och kommer väl till pass någon gång. Än vet jag inte. Än så länge är det bara kul. Och på kursen med Monica Hellberg törs och kan jag nu spinna bouclégarn och kabeltvinna.
Ska lära mig nu att lägga in kort också. Suck. Kunde förut…
