Jag hämtade mina barnbarn på fritids för ett par veckor sedan. I korridoren letade jag efter gympapåsar och kläder som skulle med hem. Bredvid mig stod en ung glad mamma och busade med sin son. Hon tittade på mig och sa ”Och nu har lussen kommit.” Lussen? Jag förstod inte vad hon sa. Lussen? Lussebullar? Ett av barnbarnen kom till min räddning och ville ha hjälp med att dra igen blixtlåset på jackan så jag behövde inte kommentera utan jag bara log så där lite ursäktande och svarade ”Jaa, det är ju trevligt.” Den unga mamman såg förvånat på mig och öppnade munnen på väg att säga något men hon hann inte för jag vände ryggen och drog igen blixtlåset. ”Hej, hej,” sa jag glatt när vi drog iväg mot bilen.
Morgonen därpå när jag lämnade barnbarnen på skolan läste jag på ett A4-blad som satt på dörren. Stora bokstäver. Hur hade jag kunnat undgå?
Nu har lössen kommit.
Med bild och allt. Och instruktioner vad man skulle göra om man hittade sådana (o)trevliga varelser i håret.
-o-o-o-o-o-
Jag kikar i min lilla språknördsanteckningsbok och hittar nedskrivna ord som stavas med kort u men som många uttalar med kort ö. För många svenskar är skillnaden mellan kort u och kort ö liten, till exempel i mitt fall ovan. Vissa gör ingen skillnad alls på lögnare och lugnare, dumma och döma. Det här är inget nytt i och för sig. När jag läste lingvistik på 70-talet diskuterades detta. Det är speciellt i Mälarprovinserna som man säger så här. I ord där r förekommer i närheten av ö är det ett tydligt mönster. Bara för någon vecka sedan hörde jag på tv en man som heter Jörgen som blev kallad Jurgen; så har vi murkna och mörkna, rusta och rösta. Störst skillnad är det med ord som inleds med vokal, öggla och uggla. Jag minns ett radioprogram där en talpedagog lät en blivande skådespelare träna att säga fötter med öppet kort ö och inte futter. På tv hör man det dagligen. ”Snart burjar Aktuellt”.
Undrar om kort ö och u på sikt kommer att sammanfalla och bli ett fonem i svenskan eller om skillnaderna kommer att öka?
Men huvudsaken är väl ändå att man förstår … eller inte …?
