Ska du ut och resa?

”Tänk över om resan verkligen är nödvändig! Vi behöver alla hjälpas åt att dämpa spridningen av Coronaviruset.”
Detta har vi hört och läst hela våren och i stort sett hela sommaren. Och det är många som lidit, gormat, svurit över att inte ha fått besök, inte kunnat hälsa på nära och kära, inte resa utomlands till sol och bad. Ett litet, men farligt sketavirus har spärrat gränserna, försvårat friheten för oss att resa.
Världen är som en bok och den som inte reser, läser bara första sidan i boken, sa filosofen Sant Augustine redan på 300-talet e Kr. Den tyske författaren Rilke skrev att den som reser har alltid något att berätta. Så sant. Nyfikenheten att veta mer, att flytta, att pröva på, att göra något nytt, att lära sig något nytt, se nya saker är en stark drivkraft.
Rest har väl människor gjort i all tider, sökt sig bort och utforskat nya ställen att bo på, träffat nya människor, lärt känna nya kulturer, flytt från fattigdom och elände, seglat över Atlanten till en ny världsdel, en resa som var både geografiskt och mentalt annorlunda. Till och med stadsluften drar människor till sig. Den är fri, man kan andas. Stadsluften befriar oss från fördomsfullhet och instängdhet, bort från det gamla som hämmar. Släpp in det nya som utvecklar.
Men blir man dummare av att inte resa, av att stanna hemma? Vi har många, ordstäv, talesätt i Sverige som egentligen är en sorts regel eller lärdom. ”Skomakare bliv vid din läst”, innebär att man bör hålla sig till det man känner till, inte hitta på något nytt. ”Borta bra men hemma bäst”, är ett annat. Vart man än reser är det ändå bäst att vara hemma. Det är lätt att tro att man måste förflytta sig långt för att få nya kunskaper och insikter. Är det så? Det kanske inte är nya kunskaper man vill ha, snarare en känsla, ett behov av att vara någon annanstans, vara och bli någon annan, fylla tomma hål av längtan? Att gå i alla gallerior på flygplatsen och fynda, gå längs okända gator, uppleva lyx och flärd, känna fläkten och doften av en annan värld? Men vill vi ha det så annorlunda egentligen när vi åker bort? Stoppar vi inte ned något tryggt, som vi känner igen i resväskan, ett knäckebrödspaket och Kalles randiga, till exempel?
En av mina utländska vänner sa att vi svenskar är konstiga. På sommaren drar många av oss ut till en röd liten stuga bland susande björkar, helst invid en sjö, utan rinnande vatten och el istället för att sätta oss på flyget och installera oss på ett lyxigt hotell med pool. Att sätta sig i skuggan, fäktas med mygg och läsa en bok är också att resa. I böckernas värld reser man till nya platser, upplever nya miljöer, ser bilder, ser saker ur andra synvinklar, får nya upplevelser, lär sig nya ord.
Att sitta på en stubbe i skogen och titta på en kotte är livet på en pinne för mången svensk – det är att göra en inre resa, hitta ny kunskap om sig själv, nog så nyttigt i dessa stressiga tider. Man behöver inte korsa gränser och fara så långt för att få nya kunskaper.