Lördag morgon, 25 grader i skuggan och jag njuter. Helvetessnön är borta, hundarna är rastade och ligger vid mina fötter, jag dricker mitt goda te, Drottninggatan 17, från Norrköping, telefonen på laddning, det är tyst, myggen inar förstås där jag sitter på altanen, humlorna hämtar nektar ur aklejorna vid bron och jag ska snart iväg och träffa skrivkompisarna på företagsmarknaden i Bjurholm. Längtar. Vi har som så många andra bara träffats digitalt och tekniken har inte alltid varit välvilligt inställd. Lägg dessutom till att möjlighet till skratt och kreativa fniss också varit sisådär. Plötsligt mår jag himmelskt gott och tankarna börjar härja runt i vanlig ordning. Så där allmänt – varför mår jag gott?
Senaste året har varit ett år fullt av prövningar och nu när pandemin nästan är över frågar sig många vad vi har lärt oss. Myndigheterna säger att vi måste förbättra vår beredskap för att stå rustade inför framtida kriser. De kommer, var så säkra. Man ska inte underskatta betydelsen av stabila statsfinanser. Affärsresandet har minskat, klimatpåverkande utsläpp likaså. Vi har lärt oss att bli renligare, att sprita händerna. Hemska tanke att man måste rekommenderas att tvätta händerna efter toalettbesök. Kan man inte tvinga någon till det? Men det är varje svensks plikt att följa myndigheternas råd och rekommendationer: lyssna, men ta eget ansvar.
Eftersom jag arbetar med ord och texter tänker jag på hur språket har förändrats och anpassats. Språket utvecklas hela tiden, orden berättar, nya ord kommer och gamla försvinner då de inte används. Och nog har covid-19 påverkat språket. Det tog väl bara en vecka innan nya ord började komma eller att redan befintliga ord blev vardagsmat för oss. Hur många använde ordet pandemi och karantän i vardagen innan covid-19 slog till? Nu glömmer vi aldrig de orden. Och det är inte bara inom det politiska och sociala livet som nya ord fötts. Jag tror dessutom att de som först började använda orden inte riktigt visste vad de pratade om. Jag tänker på tolkningarna av termerna social och fysisk distansering. Egentligen betyder social distansering att inte umgås, att hålla sig borta från samhället och varandra och fysisk distansering innebär att se till att hålla avstånd. Men de flesta sätter likhetstecken mellan de två distanseringarna. Hur har detta påverkat oss? På det personliga planet har den sociala distanseringen varit svår att bära för många trots att tanken bakom var god.
Isolering och förbud känner vi igen, platta ut kurvan, distansarbete, flockimmunitet har vi lärt oss. Allvarliga ord. Coronafetma, coronakilon, coronamage, coronabarn, coronaskilsmässa, coronafängelse, coronafrisyr säger oss vad coronan ställt till med. Tragiska begrepp, men kan vi garva åt dem? Många har indirekt (läs rekommenderats) tvingats välja bort gemenskap och skratt som är nödvändiga ingredienser i livet. Vi pratar nu om vaccinet: antal doser, vilken sort, biverkningar. Coronasamtalsämnen finns och tur är väl det?
Jag mår gott, ser fram emot att utbyta idéer och erfarenheter i verkliga livet med mina vänner, skratta högt och galet. Turalleri hurra!
