Tisdag morgon. I väntan på att min obligatoriska mugg med mörkrost skulle bli klar gick jag som vanligt igenom dagens post i telefonen, nyhetsapparna och så klart grupperna på Facebook.
Så kommer jag till gruppen Författare på Facebook och skrollar neråt och då! ser jag mitt namn.
”Vänner, i skrivprocessens olika faser spelar lektören en betydande roll. Jag kan, till er alla, varmt rekommendera Louise Bonta. Hon har nagelfarit mitt senaste opus, Mord med Medea, på ett mycket professionellt sätt. Mvh Lars Hansare.”
Så stod det . Så glad jag blev!
Man brukar säga att det är ensamt att vara författare men det är det också att vara lektör ibland. Kan man ha ett bättre jobb egentligen frågar jag mig när jag får läsa vad andra har skrivit, när jag inspireras och imponeras över fantastiska historier, ser potentialen i ett manus och visar på partier som kan lyftas fram och tillsammans med författaren diskuterar vad som kanske bör omarbetas, byta plats och strykas? Nej, det är ett av de bästa jobb man kan ha om man som jag är en boknörd och tycker om att peta i bokstäverna, sätta ihop dem till snygga meningar och stycken, få flyt i språket och mejsla fram en spännande berättelse med unika karaktärer. Förvisso är det ingen säkerhet att manuset blir antaget av ett förlag; förlagen har egna trender att följa och får många manus att gå igenom … men ibland händer det.
Man ser sällan en lektörs namn i en författares tack. Många lektörer vill vara anonyma, förlagen vill inte heller ha med lektörens namn alla gånger.
Men nog vill man som lektör få återkoppling och känna att man gjort ett bra jobb? När man får konkret beröm vill man bara göra bättre. Hjärnan fungerar så att när man får beröm för en prestation man utfört eller en uppgift man löst vill man utvecklas och lära ännu mer och bli ännu bättre.
Tack Lars!
