För ganska många år sedan frågade en av mina f d äkta män: Kan du aldrig vara nöjd Louise? Måste du alltid hela tiden hålla på och gå kurser, hoppa på och göra nya saker? Varför inte bara ta det lugnt?
Jag funderade rätt mycket på det. Ja, varför kunde jag inte vara nöjd?
Jo, men visst är jag nöjd. Jag är jättenöjd med vad jag har, vad jag kan och vem jag är. Men varför vill jag då bara mer?
Så hittade jag något som Abraham Mazlow, motivationsgurun, skrev. Det var som om det var ett meddelande riktat direkt till mig. Om du planerar att göra mindre än vad din förmåga tillåter kommer du att vara olycklig i resten av ditt liv.
Det var ju det jag vetat hela tiden. Jag vill utvecklas, växa och lära mig nya saker hela tiden för att må bra. Om jag vänder på det, så vet jag att om jag inte mår bra beror det på att jag helt enkelt inte gör saker som är stimulerande.
Jag vill inte tillåta att min relativt höga ålder, pengar, väder eller andra antagonistiska krafter ska stoppa mig. Okej, nog kan jag gnälla men jag vill absolut inte fastna i gnället. Det tar emot ibland så klart, men om jag inte skulle använda mig av min förmåga, att inte göra något av allt det jag kan, vad skulle jag göra då? Låta den ena dagen följa den andra och bara spreta omkring, vegetera.
Att höja ribban, det är min grej! Nya tag, ny vecka. Höj ribban du också.
