Förra veckan besökte jag SPF Seniorernas månadsmöte dels för att berätta om min skrivkurs, dels för att träffa lite trevligt folk, prata och skratta och naturligtvis få information om vad som händer och sker. Och skratta fick jag, inte bara jag utan alla skrattade, servetterna på kaffebordet försvann för att torka tårar och näsdropp.
Två gentlemän stod för underhållningen – musicerandet, sången och historieberättandet. Gitarristen var från Norsjö och det vet vi nu att de från Norsjö är ”nalta eljest” som man säger att norrbottningarna är, men tydligen också norsjöborna. Han drog den ena historien efter den andra, lugnt och stillsamt utan krusiduller, de kom naturligt mellan sångerna, ibland när han just börjat spela, precis som om han kom på något och var tvungen att berätta innan han kunde fortsätta. Och de blev naturligtvis ännu roligare eftersom han berättade dem på norsjömål.
Jag var imponerad och tänkte på den ”stand-up-comedy” – kurs jag själv gått, den tid det tog att bara sätta ihop en rolig historia på max tre minuter, hålla spänningen redan från början, klura ut twisten/överraskningen på slutet, få det att låta naturligt och låta bli att skratta åt mitt eget skämt.
Nåväl, jag skrattade hela vägen hem i bilen och tänkte att jag måste komma ihåg några av de historier som han drog. Några kommer jag ihåg och här får ni en.
0 0 0 0 0 0
”Jag vet inte vad jag ska göra med min man. Vi har inte pratat med varandra på nästan tre veckor.” Birgitta tittade villrådigt på sin väninna.
”Hur kan det komma sig? Har du försökt prata med honom då?
”Ja, visst har jag det. Men han svarar ju inte. Han bara står vid fönstret och glor hela tiden.”
”Hmm … inte bra. Du får tänka ut nåt. Så här kan du inte ha det. Finns det nåt du skulle kunna göra?”
”Jo, jag har tänkt på flera saker. Det första jag skulle kunna göra är att öppna dörren och släppa in honom.”
