Lektörsglasögon

Ibland är det bra att ha lektörsglasögonen på när man läser, ibland inte.

Jag ville låna ett par fantasyböcker på biblioteket och bad om tips. Bibliotekarien kom med två: ”De här ska du läsa,” sa hon, ”de är bra”.

Jag började med den som var mest tummad  (skriven 1968 såg jag sedan!). Efter ett par kapitel trodde jag att jag hade somnat eller bara diagonalläst men spratt till när jag upptäckte att en häxa hade kommit in i handlingen, precis som om hon hade varit med ett tag. Jaha, tänkte jag, när kom hon in och gick tillbaka för att se vad jag hade missat.  Nej, inte något. Hon bara fanns med. (Det visade sig efter ytterligare ett kapitel att hon hade ett namn och att hon fanns med men det framgick inte att hon var en häxa tidigare.)  Så fick jag problem med att inte veta vem som sa vad. Fick gå tillbaka igen. Inte bra. Boken lades åt sidan. Bok nummer 2 – spännande, välskriven, kom ut 2011. Men det gäller att hålla reda på allas namn – det är lätt att blanda ihop dem.

Men vad jag inte sa till bibliotekarien var att jag önskade en fantasy för vuxna. Båda dessa fantasyböcker var för barn och ungdomar.

Jag får nog skriva en vuxenfantasy själv eftersom det verkar vara ont om dem. Ja, jag vet att  det finns fantasy som passar både ungdomar och vuxna men nu ville jag ha lite tips om enbart fantasy för vuxna …

Om någon känner sig manad att själv skriva en fantasysaga för vuxna, titta under kurser.